Det
ingick inte i planeringen att den nyinköpta Solosågen skulle
komma till någon speciell användning vid omläggningen av
taket p?vårt gamla uthus. Först visade det sig att att alla
halvbakar som blivit över vid sågningen av golvplank behövdes
för att byta dåliga delar av undertaket. Det blev sammanlagt
ganska många meter. Sedan var det murkna underbrädor vid
gavlarna som behövde bytas - tre av fyra. Och dom hade bredder
som inte fanns att f? Solosågen kom till användning. Sedan
var det vindbrädorna. Det gick att f?tag p?19 cm breda.
Efter konsultation om man kunde använda nysågat blev det
vindbrädor av samma dimension som dom gamla. Och förstås
även stormlister - men där är ju inte dimensionen något
problem. Efterhand som jag blev varm i kläderna med
sågningen blev det ocks?bortåt 200 meter egensågad
stödläkt (regn- och bärläkt) av de totalt ca 550 meter som
gick åt.
Men
pricken över i:et var de egensågade tränockarna!
I partiet med begagnat enkupigt taktegel fanns inga nockpannor.
Och det visade sig svårt att f?tag p?begagnade. Nya var
dyra. Vi hade nästan bestämt att använda plåt när Ulf, som
tipsat mig om Solosågen, sa att han trodde att det gick att
såga tränockar i ett stycke som jättelika hörnlister. Utan
att riktigt veta hur jag skulle g?tillväga satte jag igång.
En 2.70 lång stock med 35 cm diameter blev försöksobjekt. Jag
hade tagit ut takvinkeln med tumstock p?plåtslagarvis. Det
tog inte s?lång tid förrän jag fick kläm p?hur jag
skulle g?tillväga. Och jag fick ut 6 st tränockar av
första stocken. En var för smal. Men 5 var tillräckligt
breda. När jag började trodde jag att jag skulle f?ut 3.
Sedan var det en del diskussion med min medhjälpare om
hanterliga längder och hur man skulle skarva. Lösningen blev
sektioner om 2.20 och sedan en extra skarvbräda över varje
skarv. Med 50 cm tillgodo p?stocklängden s?fanns det
material för många skarvbrädor. 2 st rostfria trallskruv
håller varje sektion p?plats och en för varje skarvbräda.
Längderna var hanterliga och lätta att f?p?plats. Det blev
väldigt snyggt. Hur bra och hållbart får framtiden utvisa.
Det
är nu en glädje och fröjd att röra sig p?tomten och se ett
vackert uthustak s?fort man lyfter blicken och som med
största sannolikhet kommer att fylla sin funktion i vår
livstid. Detta från att taket under flera år har det varit ett
ständigt dåligt samvete med mycket trasiga pannor och
fladdrande presenningar för att hjälpligt skydda. Jag har
förstått att detta med uthustak är ett dilemma för
många.
Söndagen
den 25 juni las den sista takpannan efter
att takrännan satts upp. Klockan halv fem var byggställningen
nedplockad och redo för avhämtning.
|