Jag har blivit väldigt fascinerad av Tulsas förmåga att inrätta sig var som helst och sedan sova som en liten gris. Gärna intill ett par varma och trygghetsskapande fötter. Att fötterna sedan försvinner verkar inte störa nämnvärt. Men ibland har det känts mest hänsynsfullt att låta foten försiktigt glida ut ur skon som har fått vara kvar som huvudkudde. 

Ovan: Vid köksbordet första morgonen. Efter mat och en runda ute så inrättade Tulsa sig på och vid mina, Gustafs, fötter. Av hänsyn satt jag kvar extra länge och läste mina morgontidningar.  

Nedan: Samma situation men en annan fotovinkel. Att ett bordsben kan vara ett fungerande nackstöd var en nyhet för mig. 

Ovan: Under skrivbordet mellan Gustafs fötter. Det krävde nästan gymnastiska övningar i elitklass för att ta bilden och samtidigt hålla fötterna stilla. Hur som helst, jag hissade ner kameran på golvet i bärremmen. Sedan lyckades jag nå avtryckaren med pekfingret. En av de fyra bilderna blev riktigt bra!  

Nedan: Under skrivbordet, men både fötter, skor och stol försvunna. Men det tycks inte göra något.

Nedan: Tryggt sovande under köksbordet.